30 dagar

Jag har inte skrivit på ett tag, av olika anledningar. Dels har jag haft så mycket i huvudet att jag inte vetat vart jag ska börja reda ut trasslet, dels har jag inte riktigt haft orken.
I fredags var det 30 dagar sedan du drack eller rökte. Du fick din så kallade 30-dagarsbricka. Det sägs att det är efter en månad den första svackan kommer. Jag är orolig, ändå inte.
I lördags blev jag dock orolig på riktigt. När du berättade hur du på morgonen gått igenom i huvudet hur du skulle kunna dricka utan att jag skulle komma på dig. Hur du skulle göra för att dölja det för mig. Bara 20 cl sprit. Det var allt du behövde.
Först blev jag ledsen. Sedan rädd.
Efter en stund kände jag bara att det inte är någon idé att tänka på det. Vill du dricka kan jag inte hindra dig. Det är bara du själv som kan ta dig ur det här. Inte jag. Ingen annan. Bara du.
Samtidigt vet jag att skulle du dricka skulle du få sådan ångest och dåligt samvete gentemot mig att jag skulle märka det på en gång. Du skulle inte kunna dölja det länge för mig. Du skulle inte klara att ljuga. Och skulle det hända skulle jag bara be dig gå.